Familjen Alms årskrönika 2004

Det här året har präglats av relativ stillhet: vi har inte fått barn, bytt jobb, flyttat, rest eller ens
byggt om i någon större utsträckning. Pojkarna växer som ogräs och vi trivs med livet.

I början av året, närmare bestämt den 14 januari på myndigheternas inrådan, bestämde vi oss för att vår lille pojke var en Johan Olof. Han verkar leva lycklig med det namnet. Vi har delat föräldraledigheten större delen av året och är nu båda grundligt bortskämda. Vi stönar varje gång vi faktiskt måste jobba åtta timmar i sträck.

I början av mars lossnade Axels språk ordentligt och han berättade för oss att mamma fett (gudskelov = mamma tvättar), och att han var finkmätt (=ville inte ha mer skinka). En gång kramade Axel ömt sin mamma och sa ”min lilla apa”. Vi har också varit ute på vischan och hälsat på kompisarna Fan och Fulla (=Hans och Julia). Höstens inneboende Mary från USA gick en svenskkurs hemma innan hon kom hit, men där fick hon inte lära sig Axelsvenska. Således har Axel och Mary svårt att kommunicera. Johan däremot, som använder ickeverbal kommunikation med stora leenden får vad han vill från Mary.



I den regniga svenska sommaren tog vi oss samman och åkte norr om Eslöv, ända till Hallsberg, för att hälsa på Cackes syster Anne med familj. Midsommar i skogen söder om Hallsberg var blöt och myggigt underbar. Pojkarna gillade att åka bil eftersom de fick odelad uppmärksamhet från åtminstone en förälder samt mycket kex. När vi ändå hade vägarna förbi passade vi på att besöka Öland och familjerna Grandin och Bjellert. Mycket trevligt, bara lite regn och mycket glass och vin.
 

Av det planerade garaget bidde det inte ens en tumme. I januari trodde vi fortfarande att vi skulle bygga till sommaren. I maj gjorde vi en skiss i gräsmattan med ringblomsfröm som dessvärre inte ens kom upp. Efter det gav vi upp helt och hållet och intalade oss att ett garage har man ändå inte så mycket nytta av. Så fel vi hade. Vi har stått med varmluftspistol och 20 meter sladd och tinat billås även i år. Men nästa år blir det ett garage… Även om vi inte har ett garage så har vi i alla fall en fungerande raket med både riktig dörr och fönster. Det finns också stora silverfärgade fenor och en antennskiva. Dörrhandtaget är en vackert blank maskinratt inköpt på postorder från Eugen Wiberger AB.

Sommarens stora projekt var annars att räta upp trappen på framsidan. De olika delarna hade gett sig på vandring på helt olika håll, och det blev mer och mer spännande att använda den. Vi hade stor hjälp av Rune och hans lilla traktor. På mindre än en kvart plockade Rune isär trappan och lade prydligt stenarna på gräset. Sedan ägnade Cacke, Richard, Jonas och Axel flera veckor åt att gräva, tänka, släpa och gjuta. På den nya grunden kunde sedan Rune lägga upp de gamla trappstenarna igen. Slutresultatet är att det inte syns så mycket att killarna har jobbat i flera veckor,
men man kan gå ut och in utan att vara rädd för att trappan rasar ihop. Vid det här laget har väl Jonas och Cacke lyckats kamma bort det mesta av putsbruket också.

Småborgerligheten breder ut sig med nygammal soffa, nyslipat golv (på sina ställen) och nymålade innerdörrar. Fiskarna i trappan upp till andra våningen är för evigt dolda bakom tapeter och träpanel. Nu väntar vi bara på ytterdörrarna. I september fick vi reda på att vi skulle få de nya ytterdörrarna vecka 48. Vi vet bara inte vilket år.

Axel är nu en stor pojke, drygt tre, som använder datorn obehindrat och som bygger bilbana utan poblem. Johan går och springer, ler och charmar oss. Han tycker livet är underbart. Det tycker vi vuxna också efter att ha varit ihopa i 10 år.


 

Kersti & Cacke 

Home

Senast uppdaterad: 18 januari 2005