Vår fantastiska resa till USA sommaren 2013

New York

Dagen efter skolavslutningeni våras satt vi på planet till New York. Målet med New York-besöket var att se så många som möjligt av alla de monument och minnesmärken som blivit demolerade i barnens favoritfilmer. Vi började med att från taxin se utsiktstornen från världsutställningen i New York. De raserades av en gigastor rymdkackerlacka i Men in Black. Vi checkade in på the Wall Street Inn, rätt så trötta men vi tog en promenad förbi Wall Street och Ground Zero.Hela centrala New York har ju raserats i många filmer, Godzilla och Avengers är nog barnens favoriter. Vi hittade en restaurang som faktist har lyckats kombinera amerikansk snabbmat med ätlighet: TGI Friday’s (TGI=thank God it’s). Det gick bra att äta där en torsdag också. Med huvudet surrande av intryck gick vi till hotellet och somnade gott.

Inspirerade av Natt på Muséet tog vi oss till Naturhistoriska muséet i New York. Ett av de stora målen med resan var att se deras dinosaurieutställning. Muséet är fantastiskt och dinosaurieutställningen helt underbar. Vilket jobb att sätta ihop alla dessa fossiliserade ben till en helhet! De hade en monter med ben som låg precis som de hittats. Viken röra! Det är nog mer tålamodskrävande än att sortera legobitar... Mineralavdelningen var också helt fantastisk. Barnen är väldigt intresserade av olka bergarter och mineraler eftersom det är viktigt när man spelar Minecraft på datorn.

När museumsdelen av hjärnan var full tog vi oss ut i Central Park. Central Park är landningsplats för utomjordingar i Men in Black II. Där finns möjlighet att titta på folk som joggar, energiskt, medan vi andra slafsar i oss nybakade våfflor med extra allt J. Vi tittade på Guggenheimmuséet utifrån, men museumsbiten av hjärnorna var fortfarande fulla så vi gick inte in. Johan köpte dock kulturell dricka i en vagn utanför som gjorde tunga och tänder alldeles blå. Ett konstverk i sig kan man tycka. Guggenheimmuséet finns med i Men in Black.  När det började regna gick vi in på FAO Schwarz och fotograferade tjusiga legobyggen. Sedan fortsatte vi långsamt tillbaka genom staden. Det var en fantastisk upplevelse bara att promenera och titta på allting.

Dagen efter ägnade vi åt sightseeing med båt och buss. På vägen till båten hittade vi ingången till Men in Blacks huvudkontor. Det är dörren till ett pumphus såvitt vi kan förstå. Sightseeingbåten var av hop-on-hop-off-modellen, så vi hoppade av vid en kaj med målet att promenera över Brooklyn bridge. Efter en halvtimmes promenad i stekande sol insåg vi att det inte var så nära att komma upp på bron som vi trott. Istället bestämde vi oss för att handla lunch, gå tillbaka till kajen och fortsätta rundturen. Med strålande sol blev det en underbar rundtur till frihetsgudinnan (X-men, Men in Black II) och Ellis island. Eftersom orkanen Sandy demolerade kajerna förra året kunde vi inte stiga i land, men båten cirklade runt en lång stund. Vi nköt av att se New Yorks skyline, känd från film. Båtturen övergick sedan i bussrundtur med bla Empire State building (King Kong) på programmet. Vi kunde också konstatera att det finns en ruskig massa gula taxibilar i New York. Hela gator var alldeles gula. Taxibilar är viktiga för många filmer, men i Godzilla blir de verkligen testade till sina gränser.

Söndagen ägnade vi åt barnens hett efterlängtade besök i Warhammerbutiken i Greenwich village. Fast det tog ju ett tag att hitta den. Just då tyckte Cacke att min padda var utmärkt att ha eftersom vi kunda surfa in på en karta och hitta butiken (i en helt annan del av stan än där vi befann oss...). Efter ett par minuters Warhammerupplevelse hade föräldrarna fått nog, men barnen ställde frågor till de anställda i en och en halv timme. Vi tittade till dem då och då, men satt mest solskenet och njöt. Butiksbesöket avslutades med att diverse små figurer inhandlades.

Cackes drömbutik fick ett besök dagen därpå. BH Foto får mig att tänka på tomtarnas julverkstad. Fullt med finurliga hjälpsamma killar och ett transportband som ger intryck av ett litet tåg. När man beställer varorna hamnar de i små plastbackar som transporteras högt under taket på räls till andra sidan kassorna. När man betalat sina inköp kan varorna hämtas ut mot uppvisande av kvitto.

USAs slagskepp Intrepid ligger som museum, och skeppet varv erkligen jättestort! På startbanan på däck står en massa olika stridsflygplan och helikoptrar parkerade, och i det inre kan man prova på att krypa in i förarhytten på en rymdkapsel. Där fanns volontärer som berättade historier, och Axel och Johan älskar den här: Ett av de utställda flygplanen var ett stealthplan, en black bird,  som för sin tid var nästan på mirakulöst bra på att vara osynligt, och dessutom var det snabbt. Det gjorde att inget annat stridsflygplan någonsin lyckas få korn på det. En gång hade ett sådant flygplan gjort en runda över Ryssland. Piloterna hade varit mycket försiktiga och förblivit i stort sett osynliga. Efter en lång och mödosam flygning kunde piloterna sänka farten och slappna av lite när de kom in över Sverige eftersom vi räknades som en vänligt sinnad nation. Då smög sig ett plan från svenska flygvapnet på dem bakifrån och låste dem i siktet. Det hade aldrig hänt innan, och amerikanerna fick mycket bråttom att flyga från Sverige. Barnen skrattade så de höll på att apricka åt detta. Det krävs inte så mycket för att förgylla livet...

Efter besöket på Intrepid gick vi till Ellen´s stardust diner där alla som serverade passade på att sjunga och dansa också. Helt fantastiskt. Maten var god enligt barnen och Cacke passade på att fira amerikansk Fars dag med en mycket oamerikansk stor mörk öl.  Dessutom hade Ellen’s himla stora och lyxiga milk shakes :-D

Times square med Toys’R us var en helt fantastisk kvällsupplevelse. Det vi vuxna bäst kommer ihåg är nog den mycket äldre damen som stod och underhöll iklädd ett par patriotiska underbyxor och en gitarr.

Seattle/Redmond

Efter ett mycket intensivt besök i New York var det fantastiskt skönt att kunna slappna av ett par dagar hos Cackes kusin Kristina med familj i Redmond. Familjen bor i ett fantastiskt hus med två enorma gästrum och en fantastisk trädgård. Kristina är gift med David, och de har ordnat två fantastiska och busiga nästkusiner åt våra barn. David var hjälteförklarad redan från början eftersom han jobbar för Microsoft. Dessutom ordnade han så att vi fick komma på studiebesök och äta i deras personalmatsal. Barnen var i sjunde himlen. Det var väldigt skönt att ägna ett par dagar åt att åka till lekplatser med Austin och Benett, att åka och handla med Kristina och åt att ta det lugnt (och att tvätta...). Vi lärde oss ett mycket viktigt begrepp: Happy Fridge. Det är det extra kylskåpet som står i garaget eller källaren bara för att det alltid ska finnas kall öl. Det passar utmärkt att ha en Happy freezer till glass precis bredvid!

Cackes kusin Alexander med  fru Caroline bodde i närheten, så vi passade på att träffa dem också. De har också sett till att barnen har en fantastisk lite nästkusin. Tyvärr var Elina (med svenskt uttal) lite för liten för att leka, men det är ju ett problem som går över med tiden.

För att ha något att ha i väskorna på vägen till USA hade vi fyllt dem med aladdinchoklad, marabouchoklad och rollokolor. Släkten verkade gilla idén att tömma väskorna åt oss.

Medan vi var i Redmond passade vi på att fira att vi varit gifta i 15 år. Så mycket nöd har vi inte haft, desto mer lust...

Olympic peninsula

När vi vilat upp oss tillräckligt fick vi låna en fantastisk bil av Caroline, en Toyota Highlander. Den är JÄTTESTOR och JÄTTESTARK, men när man fyllt den med allt som måste med på ett par veckors bilsemester var där plötsligt inte mycket plats kvar. Det som tog allra mest plats var nog den myyycket amerikanska kylväskan som fylldes med dricka. Vi lyckades hitta tre olika färger av Johans nya favorit Mountain Dew att stoppa i väskan.

Vi började med att åka till Port Angeles där vi hittade ett hotell med kylskåp på rummet precis nere i hamnen. Hotellet hade också till barnens glädje en pool. En pool skall naturligtvis placeras på ett mysigt ställe så den låg mitt på parkeringsplatsen. Det fanns en stor kall pool åt barnen och en liten varm till föräldrarna.

Första utflyktsmålet var tidvattenpooler längs med kusten. Det var fantastiskt vacker natur, och det var spännande att klättra runt på klippor och titta på konstiga djur och växter. Vissa av oss fick än en gång lära sig att blöta stenar kan vara hala. På vägen tillbaka till hotellet hittade vi en promenadstig i en tempererad regnskog. Mossar och lavar är helt fantastiska och träden var jättestora. Mitt i skogen hittade vi linneor, de småländska landskapsblommorna. De är visserligen små, men de kändes ännu mindre jämfört med träd och mossor. Det fanns en besöksstation där vi lärde oss att det finns två sorters skogvaktare: de som är trevliga och anställda för att de kan flera språk och kan prata med turister och så de som har pistol och tar hand om alla elaka typer som stör friden i skogen.

Efter en god natts sömn gav vi oss till regnskogen Hoh. På vägen dit kör man igenom den lilla staden Forks. Eftersom jag är den enda i familjen som läst böckerna om Bella och hennes vampyr- och varulvsvänner var det bara jag som gladde mig åt att få se det i verkligheten. Vi skrattade dock alla åt Twilight-veden som såldes en dollar dyrare än vanlig ved. Det fanns också gott om restauranger som heter något med Bella eller Twilight. En skylt med the Twilight Zone kanske skulle behövas.

Regnskogen är bedövande vacker. Träden är orimligt stora och jag är övertygad om att det bor älvor och troll överallt i skogen. Om vi hade träffat några djur hade de säkert kunnat prata. Vi är dock inte några störra vänner av långa ansträngande hiker, utan vi nöjde oss med att följa väl intrampade stigar, så vi träffade inga djur att prata med. På vägen ut från skogen såg vi dock hjortrumpa på nära håll från bilen. Hjortarna brydde sig inte så mycket om att vi använde deras väg, men de flyttade inte på sig i onödan.

Victoria

Eftersom Cacke är en så trevlig människa har han naturligtvis vänner överallt, så även i Victoria. Vi tog färjan från Port Angeles för att träffa Howard och Crystal. Victoria är jättemysigt med både fina bostadsområden med gamla hus och en pampig stadskärna. Howard tog med sig killarna på en liten flygtur i ett litet fyrsitsigt plan, så de fick se Victoria från ovan först. Barnen vet nu hur man kollar bränslekvaliteten på ett litet flygplan, alltid bra att kunna.Sedan gick vi runt och tittade i staden, matade en lat säl i hamnen och åt mat i en flytande restaurang. Där var en hel liten stadsdel på flottar i vattnet. Jättemysigt. Eftersom Crystal fyllde år passade på att förse henne med Marabou choklad.

För att göra barnen lyckliga gick vi på iMax bio och såg Man of Steel. Vi passade också på att äta massor av popcorn för det måste man när man är på bio over there. Vi avstod dock från smöret på popcornen.

Whistler

Eftersom Eftersom Cacke är en så trevlig människa har han naturligtvis vänner överallt, så även i Whistler, eller i alla fall så känner han folk som vi lånade en ferielägenhet av i Whistler. Det var en trerumslägenhet med massor av skog på baksidan. Whistler är fantastiskt charmigt. Varje del av byn är gjord för att få turister att känna sig hemma, och för att skilja turisterna från deras pengar.

Det fanns massor av möjligheter att bryta nacken av sig, tex terrängcykling och linbaneåkning. Vi valde att ta det lite lugnare och bokade in en promenad på trädbroar som gick 40-50 meter upp i luften. Träden kunde bli upp till 100 meter höga, så vi tittade fortfarande upp i trädtopparna. Vi lärde oss att alla lavar som hängde i träden lätt kunde vara hundra år gamla. De blåste från träd till träd och växte bara en centimeter om året.

Det fanns ett mikrobryggeri i Whistler med alldeles utmärkt öl och svensk serveringspersonal. Precis bredvid bryggeriet hade någon smart nog lagt ett studsmatteparadis som hette Bounce. Om man parkerade barnen där så kunde man gå på bryggeriet i lugn och ro sedan.

Vi hittade också den bästa japanska restaurang vi varit på. Ägaren anställde bara folk som kunde japanska eftersom han ansåg det vara nödvändigt för att man skulle förstå den japanska matens själ. Idén verkar fungera, maten var god. Sushin fick full poäng.

Vi besökte squamish (=Sḵwx̱wú7mes )-indianernas eget museum och tittade på pilbågar och kanoter. Det är inte helt lätt att försöka förstå ett språk som använder siffran 7 mitt i orden, men det ska tydligen uttalas som en glottisstöt (definition från Wikipedie: En glottisstöt bildas när ett övertryck byggs upp bakom glottis innan det öppnas och frambringar ljud. I svenska spåket är glottisstötar inte signifikanta informationsbärare, vilket de är i exempelvis danskan.)

Point Roberts

En gång för längesedan, när gränsen mellan Kanada och USA skulle ritas på karta, så använde gränsdragarna en mycket rak linjal. Resultatet blev att den lilla halvön Point Roberts,  som sitter ihop med Kanadensiska fastlandet,  faktiskt hör till USA. Cackes vänner John och Marja har en himla fin sommarstuga där. Att ta sig dit innebär dock gränskontroller och löften om att man inte har med sig frukt i bilen. Fördelen med att vara i USA fast man är i Kanada är att skatterna är lägre. Många som bor i Vancouver åker till Point Roberts för att dricka gott vin till halva priset och för att tanka. Vi åkte dit för att fira Canada Day. Firandet  går ut på att äta mycket, vara på stranden och att grilla s’mores (=some mores, så goda att man måste äta fler). Barnen gillade framförallt s’mores. Man grillar en marshmallow. Sedan placeras den på ett rågkex tillsammans med en bit choklad och därefter ytterligare ett rågkex. Lite som en dubbelmacka med marshmallow och choklad. Vi vuxna tycker nog att rågkexen gör sig bättre med ost.

Bostadsområdet där sommarstugan ligger ansvarar för den tillhörande stranden som i princip är privat. När vi kom var det dags för sommarstädning av stranden samt grillning och öldrickning. Vi hjäplte entusiastiskt till med alltihop. Johan passade på att paddla kajak istället och nu helt såld på det.

En sak lärde vi oss om choklad i alla fall. Även om den ligger i en kylväska så tål den inte att bilen står i solen ett par dagar i sträck. Vi är mycket nöjda med att Marabou har plastat in sina chokladkakor nuförtiden, annars hade vi haft chokladsås i hela kylväskan. Som tur var hade vi hunnit ge bort nästan all svensk choklad vi hade med oss så det var bara tre chokladkakor som råkade illa ut.

En solig eftermiddag gjorde vi en utflykt till ett naturreservat. Där såg vi faktiskt en ung vithövdad havsörn!

För att göra alla nördar nöjda åkte vi till Belt Sander Drag Racing. Så här gör man: Tag en bandslip. Dekorera den med vad som helst, tex en katt eller en fotbollsplan. Tävla med andra bandslipar om vilken som går fortast. Det var hejdlöst roligt! Se filmen!

Redmond igen

Efter Point Roberts tog vi oss tillbaka till Redmond. På vägen besökte vi Boeing-fabriken.Det var helt makalöst stort. Vi lärde oss att flygplanen rör sig två tum i minuten på ett löpande band. Själva byggnaderna är så stora att flygplanen nästan försvinner borta vid horisonten. Cackes morbror Bertil har ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt att göra ritningar till Boeing, så det var dubbelt intressant att besöka fabriken.

Vi passade också på att besöka en enorm outlet mall i Tulalip (uttalas Tjulejlipp med betoningen på e-et). Cacke var helt klart familjebäst på att handla kläder, men vi andra gjorde vad vi kunde. Bilen blev återigen lite fullare. Tur att vi var av med chokladen.

Vi bodde hos Alexander och Caroline den här gången. De har också ett fantastiskt hus med en fantastisk trädgård. Träden måste ha varit 20-25  meter höga, så det var som att de hade en egen liten regnskog. Dessutom hade de en utomhusjacuzzi som vi badade i en kväll när herrarna provade mikrobryggerierna i Seattle. Det fanns tydligen rätt många J.

Carolines pappa har en segelbåt, så tack vare honom kunde vi njuta av att se Seattle från sjösidan. Det var himla fint. Carolines mamma har en lägenhet med utsikt över Seattles hamn, så tack vare henne hade vi första parkett när det var dags för fjärde-juli-fyrverkerierna.

Fjärde juli firade vi för övrigt med att äta oanständigt många doughnuts och barnen grillade marshmallows och åt s’mores. Johan har rekordet med sex stycken s’mores på en kväll. Vi andra höll oss till muffins.

Dagen efter fyrverkerierna var det dags att säga tack och adjö till alla kusiner och nästkusiner och att klappa om bilen, den fantastiska. Vi ägnade också rätt mycket tid åt att försöka övertala resväskorna att det visst gick att få plats med bara en liten, liten sak till. Barnen hade tex handlat vattengevär. De tar rätt mycket plats.

Home

Last update: Feb. 4,  2014