Vi reste runt i Sydafrika, tillsammans
med familjen Gren, under två veckor i februari.
Vi var i Kapstaden, Franschhoek och på Tanda.
Reseberättelse finns sist på sidan.
Resan dit, 8-9/2 Tack vare familjen Gren har vi varit på en fenomenal resa! Vi packade intensivt och sedan satte vi oss på flyget för en lång och seg resa till Kapstaden. Det tog nästan ett dygn att ta sig. Vi var lätt suddiga när vi kom fram och insåg att de har vänstertrafik och vi har hyrt bil och tror att vi ska köra. Hela familjen fick samarbeta för att det skulle gå. Kersti höll i ratten, Cacke läste karta och barnen höll utkik efter illasinnade övriga bilister. Dessutom hade de till uppgift att skratta högt varje gång Kersti tog fel på blinkers och vindrutetorkare. De satt på fel sida. Vi hade en mycket vältvättad bilruta efter ett tag. För att hela familjen ska få plats i ett hotellrum brukar vi boka lite finare rum. Annars måste vi ta två rum istället och det brukar alltid bli dyrare. Den här gången hade Cacke "råkat" boka en svit med två sovrum, enormt vardagsrum och ett riktigt kök. Högst upp i byggnaden fanns en pool, sushiservering och en bar som blandade finfina drinkar. Det gjorde inte alls ont. Stadspromenad 10/2 Kapstaden har en fin fästning som byggdes av en holländsk ingenjör på 1600-talet. Den låg då precis vid havet för att kunna skydda alla vattentransporter. Nu har de fyllt ut bukten med allt möjligt och sedan byggt ovanpå, så fästningen ligger nu ca en kilometer in i landet. Den bevakas av barska uniformerade militärer. Vallgraven är delvis igenfylld efter att fungerat som öppen avloppskanal i många år. Att gå igenom staden var himla trevligt men väldigt bullrigt. Där finns en fin park med gratis wifi under träden, och där fåglarna övade prickskytte på Johan. På kvällen hade familjen Gren installerat sig på hotellet och vi åt fin middag med bla grillad springbok. Axel är nog den som gillade den fina sydafrikanska maten allra mest. Antingen fick han sushi eller så fick han fint kött, sås och potatis. Robben Island, 11/2 Vi åkte båt ca en mil ut i havet till en ö som varit både spetälskesjukhus och fängelse i olika omgångar genom åren. Ön är mest känd för att Nelson Mandela och hans kompisar suttit fångna där i många år. Nu är alltihop museum och de försöker anställa före detta fångar och fångvaktare som guider. Det är helt fantastiskt att de kan jobba ihop. Fångvaktarna, bara unga vita män, berättade att när de anställdes fick de höra hur farliga och våldsamma fångarna var och att de skulle hålla sig på avstånd från dessa farliga svarta män. Efter några år var det ju vissa som insåg att fångarna inte alls var så farliga och som började fundera på varför alla de här personerna satt i fängelse. Cellerna för enskilda fångar var inte stora. Fångarna fick bara ta emot besök en halvtimme åt gången, två gånger om året. Mat fick de heller inte i några större mängder, och så fick de hugga i sten hela dagarna. Vakterna hade stora, arga hundar till hjälp. Det låter som ett klassiskt fängelsekoncept. Taffelberget 12/2 Kapstaden är uppförd i skuggan av Taffelberget. Berget ser faktiskt ut som ett bord (en taffel), och alla strukturerna ovanpå ska enligt traditionen vara det som bordet är dukat med. Det går en linbana upp till toppen (kan man säga toppen när berget är platt?) och väl uppe har man en fantastisk utsikt. Vi gick runt och beundrade utsikten och fotograferade varandra som riktigt turister. En taxichaufför hade berättat för oss att då och då går molnen så lågt att det ser ut som om det ligger en duk på berget. Det beror på att djävulen sitter på berget bredvid (Devil’s peak) och röker, så det är alltså egentligen inga moln. Efter bergsbesöket åkte vi till en fantastisk strand och ”badade”. Ett par av barnen och Kerstis byxor blev åtminstone blöta. Cackestackaren var superförkyld och fick ligga i hotellsängen och läsa bok. Pingviner 13/2 Det finns pingvinkolonier i Sydafrika. Det är små pingviner vars förfäder för länge sedan flutit iväg från sydpolen och burits med strömmarna till Sydafrika. Nu är de så anpassade att de aldrig vill åka hem igen. Det finns ett litet reservat söder om Kapstaden där man kan bada tillsammans med pingvinerna om de är på det humöret. Om de inte är på humör förvandlas de till mördarpingviner och hugger efter en. Vägen från Kapstaden till pingvinkolonin är fantastiskt vacker och väldigt slingrig. Vår hyrbil var alldeles slut av att kämpa. Det blir så när bilen är stor men inte motorn… Fram på eftermiddagen kom vi till Franschhoek som ligger mitt i vindistriktet. Huset vi hyrde hade pool där alla barnen landade direkt. Cacke och Martin gick för att skaffa mat. Vid det här laget mådde Cacke bra igen och han och Martin bar hem hjältemängder med mat och dryck. I Franschhoek 14-15/2 Lysande frukost fixad mest av Mia men även av oss andra. Därefter tur till vingårdar och titt på marknad samt mycket mys i huset. Vi konstaterade att de kan göra gott vin i Sydafrika också och att Martin är en lysande grillmästare. Vidare till Thanda 16/2 Tillbaka till Kapstaden för vidare flygtransport till Durban. På vägen körde vi förbi enorma områden med kåkstäder. I Durban väntade nya hyrbilar. Den här gången uppgraderades vi till Volvo med både tillräcklig motorstyrka och blinkersen på rätt sida. Cacke tvättade inte bilrutorna alls. Naturen norr om Durban påminde märkligt mycket om Österlen med böljande gröna kullar och lite träd här och där. Att det skulle vara så grönt kom lite oväntat och passade inte alls ihop med att det här området är en storexportör av stenkol. Det som annars märktes mest var hur lite bilar och hur många fotgängare det var på motorvägen. Många människor pendlar till fots till och från sina jobb och skolor. Upp till en timmes promenad räknas som rimligt. Närmaste vägen är ofta motorvägen, så då går man där. Ofta såg vi även små barn, 5-6 år gamla, som promenerade långa sträckor utan att någon vuxen var med. Efter ett par timmar motorväg svängde vi in på en tvättbräda med lösa stenar som ledde mitt ut till ingenstans. Där var höga elstängsel på båda sidor vägen. Efter ett tag kom vi till en stor grind, och efter besöket där vet vi nu att detta måste vara porten till paradiset. Vi lastade om bagage och folk till stora Landrovers och sedan fortsatte vi mitt ut till ingenstans. Redan efter ett par hundra meter såg vi giraffer och impalas och det kändes som att vara med i ett TV-program. Den känslan förstärktes ytterligare av huset vi skulle bo i. Lyxiga stora sovrum, fantastiskt vardagsrum, terrass med utsikt över ett vattenhål, matsal, fullt med folk som bara vill hjälpa till med allt möjligt. Dagsschemat på Thanda är ungefär så här: safaritur i Landrover med ranger och tracker kl 05-08.30 samt 16.30-20. Morgonturen avslutas med varm choklad/kaffe och liten fika i bushen, och så är frukosten serverad när man kommer tillbaka. Kvällsturen avslutas med en drink med tilltugg i solnedgången, och så är middagen färdig när man är tillbaka. Mellan safariturerna kan man slappa, läsa, bada i poolen, spela piano och äta lite till. Eller så kan man åka på utflykt. Besök i skola 18/2 Tack vare att Mia och Martin är engagerade i Star for Life (www.starforlife.se) fick vi chansen att besöka en skola uppe i bergen. Rektorn tog genast chansen att använda oss som undervisningsmaterial. Vi fick svara på frågor om var vi kom ifrån, och hur det kom sig att våra barn inte gick i skolan nu. Skolbarnen blev helt fascinerade av hur stora våra barn är. De trodde inte alls på att Erik är 13, Axel 12 och Johan 10. Att Frida är 10 kunde de kanske gå med på. Cacke och Kersti fick under stort jubel visa hur man dansar schottis. Mia fick vara med på de rutinmässiga hälsoundersökningarna som barnen ska gå igenom när de går i 8an. Då får de ett hälsosamtal och blir undersökta så att de är friska och orkar med att gå skolan på högstadiet och gymnasiet. Barnen får också information om AIDS och att borsta tänderna. Utflykt till kattreservat 19/2 Hemlösa katter kan få bo på ett shelter. Där fanns allt från afrikanska kissemissar som ser ut som huskatter till lodjursliknande kissemissar och geparder. Guiden var mycket noga med att berätta hur vi skulle uppföra oss och hur vi skulle hantera djuren. Trots det blev ett par av våra medbesökare rivna. Katter har vassa klor oavsett hur små eller stora och gulliga de är. Utflykt till Zuluby 20/2 Tänk er ett museum som Kulturen i Lund fast med anställda i tidstypiska kläder som utförde tidstypiska jobb. Ungefär så var det i Zulubyn vi besökte. Innan vi blev insläppta försökte en entusiastisk hjortskinnsklädd guide att lära oss säga ”hej” och ”trevligt att träffas” på zulu. Det gick inget vidare. Sedan blev vi guidade förbi pärltillverkning, smide, keramikverkstad och klok trollkvinna. Vi fick också lära oss att så fort första barnet var på väg så fick hustrun en egen hydda medan mannen bodde kvar i den gamla, eventuellt med den nya frun. Krigarna gjorde en dansuppvisning för att visa hur duktiga och farliga de är. Eftersom uppvisningen slutade med att de satte sig på rumpan med vilje så lyckades de inte skrämma oss. Hemfärd 22-23/2 På lördagmorgonen körde vi till Durban för att gå på shoppingcenter och för att bada innan vi flög till Johannesburg, Amsterdam och Köpenhamn. Havet var saltare än något vi provat hittills. Axel hittade äntligen en grön malakitelefant i Durban och Johan fick äntligen hittat ett tillräckligt bra strutsägg i Johannesburg. Naturligtvis är väskorna fulla av souvenirer, men upplevelserna är nog det största vi tar med hem. Home Uppdaterad 8 maj 2014 |