Familjen Alms årskrönika 2016Året började ju bra med semester på Sri Lanka men slutade
med de värsta förkylningar vi har sett på länge. Som tur är så hann vi med
mycket roligt där emellan. De stora nollornas tid
fortsätter, och i år var det Cackes
tur att fylla 50. Hela året har kantats av roliga kalas, nästan ett i
månaden.
Med tanke på att vi börjar bli gamla så tar det nästan en månad att
hämta sig
från varje kalas… Själva bestämde vi oss för att göra ett 99-årskalas
istället
för två 50-årskalas, så efter det behövde vi två månaders återhämtning.
Vi hade
kalas i trädgården med stora tält, många bord, stolar och vänner samt
specialbeställd sol. Att storebror Jan och hans vänner spelade fin
musik,
liksom Svempas trio, bidrog också till att stämningen blev mycket god.
Trollkonstnär, exploderande CD-skivor, drinkbord, PokeAlm Go (med
L-App),
kubbel och godisträd var grundförutsättningar.
![]() I samband med 99-årskalaset byggde vi en ”man-cave” till tonåringarna i garaget. Där fanns soffor, tv med tv-spel, ljudanläggning och discokula. Axel bosatte sig därute och vägrade flytta hem innan han och Johan fått varsitt datorrum. Eftersom uppvärmningen i garaget inte är mycket att hurra för var så bestämde sig Axel för att flytta in igen framåt höstkanten. Vi jobbar fortfarande med
Projekt Hus. Det skulle ju ta 20
år av våra liv och alla våra pengar. Nu har vi bara ett drygt år kvar!
2016
lyckades vi få renoveringen av lilla toaletten där nere färdig (med
elefant)
samt få golvet i vardagsrummet slipat och trävirket målat. Axels rum
saknar
numera sprickor i väggar och tak, men eftersom han ville ha samma färg
som
innan märks renoveringen inte så mycket. Trädgården har blivit berikad
med både
en zebra och en liten krokodli som heter Junior. Cacke har också ägnat
sig åt
att jaga lönnar i stuprören. Det kanske inte riktigt räknas som att
renovera,
men om de får vara kvar måste vi definitivt renovera. Det ska bli
intressant
och se om vi hinner varvet runt med renovering innan de 20 åren (och
pengarna)
är slut.
Axel är 15, går i nionde klass,
spelar badminton och har
börjat inse att framtiden är här. Det är dags att fundera på gymnasiet
och vad
han vill bli när han blir stor (något tekniskt där man tjänar
tillräckligt för
att äta god mat varje dag). Just nu är han helt inne på gitarrer. Det
går inte
att ha för många. Han älskar sin ”the Paul” som han tagit över efter
morbror
Jan. Han har också byggt en egen elgitarr av sorterade delar, samt köpt
en
elbas. Totalt har han nu fem gitarrer.
Johan är 13 och går i sjuan och
spelar innebandy och valthorn.
Han älskar all teknik och vill förstå allt. Om tekniken smäller och
luktar illa
är det ett plus. Just nu har han stora ombyggnadsprojekt igång. Tanken
är att
man börjar med ett plastgevär som skjuter skumgummipatroner och gör om
det till
ett plastgevär som skjuter skumgummipatroner, fast mycket hårdare och
längre.
Datorn är fortfarande hans bästa vän.
Kersti reser fortfarande mycket
med jobbet. New Orleans är
en mycket trevlig stad där det festas dygnet runt. Kan rekommenderas
för folk
med tålig mage. Manchester är också en mycket trevlig stad. Man kan
köpa
rabarbergin och de har en pub som heter the Alchemist där man kan få
drinkar
som bubblar och ryker. Till allas stora förvåning, inklusive hennes
egen, är
Kersti nu lagledare för Johans innebandylag. Tydligen behövs inga
kunskaper i
innebandy alls för att bli lagledare. Det räcker att man vill.
Gudskelov sköter
tränarna allt tänkande. Cacke fortsätter roa sig med
att hitta på Axis framtid. Han
har nu varit på Axis i 24 år. Han har titlarna utvecklingsingenjör och
exjobbsombudsman och har inga planer på att sluta. Sedan tidigare äger
han aktier i Brygghuset Finn och 2016 kokade han och Jonas ihop en
ölsats. Om allt vill sig väl så finns det god IPA att avnjuta 2017.
Till Kerstis stora glädje har han ökat sitt intresse för matlagning
genom att börja med Sous Vide. Eller "koka mat i plastpåse" som konsten
också kan kallas...
Cacke, Kersti, Axel och Johan. Senast uppdaterad: 5 mars 2017 |