Familjen Alms årskrönika 2018

Det senaste året har varit mest bra och lite dåligt. Bra är umgänge med familj och vänner, roliga jobb, god mat med goda vänner (vännerna var inte i maten utan delade den med oss), teater, resor och annat som gör livet ljusare. Dåligt är påminnelserna om att åren går, att vi kan och orkar inte lika mycket som när vi var tjugo, och att människor börjar försvinna ur våra liv. Inte för att de väljer det utan för att de går vidare till nästa stora äventyr. Det är en påminnelse om att det vi vill göra är lika bra att börja göra så fort som möjligt. Vi har valt att träffa ännu mer folk och att försöka göra ännu fler mysiga saker med familjen.

I januari satsade vi på glad fest på Hotell Mossbylund. Där får man god mat, trevlig omgivning och fina varma pooler utomhus. Inte helt fel i januari! Kersti satsade också på en resa med syjuntan till Sy(d)afrika och Namibia. Det blev både besök på skolor och hos elefanter. Ytterligare ett tillfälle att träffa trevligt folk var Lundakarnevalen i maj. Vi hade huset fullt med folk som gick på karneval, grillade i trädgården, sov över och var allmänt trevliga. Vi har också roat oss med teater och konserter. Westside story, Godspell och en Pink Floyd-konsert har gjort livet trevligare.



Vi har kommit på att vår ”nya” bil faktiskt är himla bra när man vill hitta på saker. Där är nämligen plats för hela sju vuxna, något som gör att det alltid får plats någon extra på utflykter. Att vi bestämde oss för att byta bil började med att barnen i familjen är så bredaxlade och ståtliga att de inte riktigt fick plats i baksätet på den gamla bilen. Sedan provsatt vi bil efter bil, bara för att konstatera att det faktiskt inte finns många bilar där tre vuxna kan sitta bekvämt i baksätet. Det fanns bara en modell att  välja på, en Volkswagen Sharan.

Kan ni tänka er att Cacke och jag faktiskt varit gifta i 20 år nu? Eftersom vi själva tycker det är så fantastiskt ville vi fira det, så vi hade tårtkalas i trädgården. Det var också himla trevligt. Bara för att bättra på det hela så har Cackes syster Anne varit gift med sin Tord i 30 år, och Cackes föräldrar, Kerstin och Carl-Eric, har varit gifta i 60 år. Vi firade 110 år tillsammans i Matvik i slutet av sommaren.

I slutet av sommaren var vi i Champagne och drack champagne. Väldigt mycket champagne. Kan också rekommenderas för ett roliare liv. Det roligaste var när en massa finklädda människor klev runt bland vinstockarna och skördade vindruvor. Det var nästan lite Monte Python-känsla på det.

Carl-Eric har slutfört ett av årets stordåd. Han har skannat flera tusen gamla diabilder som Kurt, Kerstis pappa, tagit genom åren. Tyvärr är ju inte alltid kvaliteten på de gamla bilderna så bra, men det är så roligt att kunna titta på alla bilderna igen. Här är en favorit med Kersti.


Årets husrenoveringprojekt blev badrummet. Efter 19 år började det se rätt ledset ut. Efter många timmars slipande, spacklande, slipande, slipande, slipande och målande, ett nytt handfat och ny toalett så ser det nästan likadant ut som från början men mycket bättre. I trädgården så fick både raketen och växthuset nya golv. Växthusgolvet gjöts och då var det bra att ha en brocka, även om den inte var i årets modefärg. När raketgolvet skulle bytas fick Zeb hjälpa till.

Axel fyllde 17 och går andra året på teknisk linje på Polhem, och han trivs fortfarande mycket bra. Nu har han slutat med tyskan, och då är bara de roliga ämnena kvar. Han både spelar och bygger fortfarande gitarr, och han har också renoverat en mandolin. Kersti har försett honom med en banjo också, eftersom hon vill höra när den spelas. I somras fick han plats som kommunens sommarlovsentrepenör. Han planerade att starta ett företag som gör mycket tjusiga träskärbrädor. https://www.facebook.com/Almspecialisten/.












Johan fyllde 15 och går i nian. Han tänker mycket på vad han ska göra sedan. Ett livsmål är att bli årminstone en cm längre än Axel. Ett av de stora nöjena nu är att bjuda in en hel hög med killar som sitter och spelar rollspel till klockan fyra på morgonen eller kanske helst hela natten. I somras var han på livsåskådningsläger i Protus regi. Där träffades ca 20 ungdomar och diskuterade livets alla viktiga saker i två veckor. De lärde sig också att sömn är överskattad och att man kan överleva på veganmat. Vi kan rekommendera detta som ett alternativ eller komplement för de som funderar på konfirmationsläger. En större mängd timmar ägnades åt datorspel och quadcopterbygge.

Både Axel och Johan har gått på folkdanskurs med Kersti hela hösten och kan nu dansa både schottis, vals och polka.

Kersti är kvar på Phase Holographic Imaging. Hon har bytt jobb på jobbet och reser inte lika mycket längre. Istället är det utveckling av nya användningsområden av det holografiska mikroskopet som gäller. Även om det har blivit färre jobbresor har det ändå blivit besök i Chicago, Amsterdam och Philadelphia. Alltihop är trevliga städer, även om man kan tycka att Philadelphias vinterdekorationer är mer intressanta än vackra.

Cacke jobbar kvar på Axis. Han håller som bäst på att fundera på vad som ska bli Axis nästa succé efter radarn. Sin vana trogen så gullar han med exjobbare och sommarjobbare. Lite informellt kallar han sig för studentombudsman. En bra titel, även om den inte finns. Tjänsteresorna har gått till räliga ställe som Bahamas och Dallas men även till ett vintrigt Tyskland där, helt slumpmässigt, öldrickning fanns på agendan.

Axel, Johan, Kersti o Cacke

Home

Senast uppdaterad: 3 mars 2019