Efter drygt en veckas hårt arbete har vi nu bankkonto, Kersti har social security card och ett
övningskörningstillstånd och vi är på gång att skaffa telefon till vår blivande bostad. Nästa vecka hämtar vi ett helt hem inklusive bil från Åsa i New York. Därmed
har vi nog klarat av det värsta.
Av ovanstående är övningskörningstillståndet det absolut värsta att skaffa. Man börjar med att hämta ut en teoribok vid Department of Motor Vehicles. Därefter
fyller man i en herrans massa blanketter. Blanketterna ska sedan godkännas av tjänsteman(kvinna). Problemet med det är att bevisa att man verkligen är den man är.
Inga utländska dokument utom pass accepteras. Förutom pass måste man sedan bevisa sin identitet på minst tre-fyra sätt till. Social security card är ett sätt. Ett
amerikanskt bankomatkort är ett sätt. Ett slafsigt papper ifyllt av immigrationsmyndigheterna är ett sätt. Det finns fler, tex skilsmässopapper och vapenlicens.
Problemet är att tjänstemännen inte verkar vara riktigt överens om vad som gäller. Det löstes till sist av en vänlig skelögd äldre herre som helt enkelt beslutade att de
papper Kersti hade gällde. Kersti hann inte ens titta i teoriboken innan hon fick skriva det teoretiska provet (godkänt, givetvis...). Cacke däremot passade på att läsa
boken medan Kersti gjorde provet, så sammanlagt kan vi nog ganska mycket. Förhoppningsvis blir det uppkörning nästa vecka. Utan amerikanskt körkort är det
nämnligen mycket bökigt att köpa bil. Dessutom får Kersti, såsom varande en 'resident' inte köra med något annat än ett New York State körkort. Cacke som är en
eländig utlänning får fortsätta använda sitt svenska obegripliga körkort.
Vi har förbluffat folk genom att trava in på en bank och öppna ett bankkonto utan att sätta in några pengar och utan att ha social security number. Det var inga
problem alls, men anses vara mycket excentriskt.Vi har nu internetbank här i USA och mycket vackra VISA-kort. Banken har fått pengar av oss nu mha en check
från IARC/WHO. Vi tackar våra sponsorer.
Cacke ägnade en halv natt åt att via internet skaffa oss ett telefonabonnemang. Tanken var god, men det hade nog gått lika snabbt med en människa per telefon,
speciellt som vi har pratat med dem två gånger per telefon redan. Vi har emellertid kopplat upp oss för lokala och regionala samtal. När det blev dags för långdistans
ville Cacke gå och lägga sig, så vi får väl se hur det går med dem. Vi har fått det troliga numret (716) 833-3252.
Något som gick himla smidigt att fixa mha www var flygbiljetterna till New York. Billigt, smidigt, snabbt... På torsdag flyger vi alltså till den stora staden för att hämta
ett hem. Åsa, en kollega från zoofysiologen, har varit i New York ett år och är nu på väg hem. Hon låter oss ta över hem och bil (till Cackes förtret exklusive au
pair) vilket är himla smidigt för oss. Måndagen därefter beger vi oss därför med en bil och en liten lastbil full med möbler tillbaka till Buffalo igen. Körningen lär ta ca
8 timmar. Bilen, Donna, är ett riktigt amerikanskt slagskepp från 1986 (Pontiac Parisienne).
Fast vår reseberättelse börjar egentligen med att vi sista kvällen i Lund fixade badrum till klockan två på natten (TACK för hjälpen Jonas!). Vi hann alltså
premiärduscha innan vi stack! Badrummet är väl därmed per definition färdigt före midsommar. Cacke verkar dock lite generad när man börjar prata om årtal
(årtusenden...). Vi kan också nämna att den nya köksbänken inklusive rostfri diskbänk och diskmaskin är installerade (TACK Jonas och Richard!).
Resan gick bra utom att bagaget försvann och flyget sista sträckan var inställt. Bagaget kom fram 24 timmar för sent medan vi bara var tre timmar sena. Dr Carl
Porter i egen hög person (dvs Kerstis chef) kom och hämtade oss. Den första veckan bodde vi hos honom och Debora (Dr, fru och medarbetare, även hon Kerstis
chef). De bor i ett jättehus en bit utanför Buffalo. De har en liten tomt på 20 hektar, pool, bäverdamm, 200 kvm tom(!) källare och åkgräsklippare. Det är ett himla
härligt ställe.
Just nu bor vi i en liten stuga i skogen i Holland. Detta beror främst på att lägenheten vi ska bo i inte är riktigt färdigrenoverad än. Huset är ca 100 gammalt, dvs
jäääättegammalt. Först lagade de alla vattenrören, som är inuti väggarna, sedan putsade och målade de utanpå lagningarna och nu håller de på att göra om alltihopa
för att få det tätt också :-). Huset ligger i de fina delarna av Buffalo och alla är mycket avundsjuka på oss. De är dessutom avundsjuka för att vi får IKEAmöbler att
fylla det med, för IKEAmöbler, det är fint det!
Kersti har försökt introducera svenska kanelbullar, men de lokala märkena av jäst och mjöl ville inte samarbeta. Vi har också insett att 1,5 g saffran kostar 130 kr.
Kersti & Cacke
|