Halloween närmar sig nu med stormsteg. Vi befinner oss i pumpornas, rökmaskinernas och det dåliga godisets tid. Fast det skall erkännas att halloweenskyltningen har hård konkurrens av julskyltningen. Vi dreglar varje gång vi går i affärer och ser alla blinkande prylar man kan köpa och dekorera balkonger med. Tyvärr får vi nog vara lite försiktiga. Vår hyresvärd har redan uttalat sig negativt om våra fina rosa plastflamingos. Han påstår att rosa plastflamingos är det ultimata uttrycket för dålig smak.
Vi har varit fullt sysselsatta med att utnyttja alla Buffalos goda sidor. Vart man vänder sig på sommaren finns det friluftskonserter och friluftsteater. Allt är sponsrat av olika företag och därför gratis för publiken. Nu under den kalla årstiden får vi nöja oss med barer, pubar och kaféer med massor av levande musik. Vi överlever :-). Infödingarna bara ler och säger: vänta på vintern, då tycker ni nog inte att det är så trevligt längre. Buffalo är känt för tuffa vintrar. Det har varit full rulle här ett tag nu med många besökare från Sverige. Egentligen började den fulla rullen med att Cacke åkte till Sverige för att hälsa på Axis. Han
var borta TRE veckor (en hel evighet )! Sedan kom han tillbaka och hade då med sig Richard och Carl-Eric. Pojkarna var energiska turister och klarade av hela
Buffaloområdet inklusive Kanada på en vecka. Sedan åkte de till New York och Washington. Det tog fyra dagar. Därefter åkte Carl-Eric hem och Mia och Martin
med lille Erik kom på besök. Vi har nu sett Niagarafallen tio gånger eller
så. Det var himla trevligt med alla besök. Nu har de emellertid lämnat oss och vi sitter här
ensamma och tittar på höstvädret och högkvalitativa TV-program (Vi har
58 kanaler att välja bland).
Kersti har hittat en fiollärare som är fullt upptagen av att fylla ut luckorna i hennes teoretiska musikkunskap samt att lära henne bluegrass. Det lär ta ett tag. Vi håller på att prova oss igenom alla amerikanska viner. Det är ett hårt jobb och vi lägger många timmar på det. Det är en viktig del av den amerikanska erfarenheten, eller hjärntvätten som Cacke kallar det. Första hjärntvätten fick vi fjärde juli. Då var vi i East Aurora, en liten by utanför Buffalo, och deltog i firandet. Det var högtravande tal, pråliga fyrverkerier och tårdrypande framföranden. Vi roade oss kungligt. Andra hjärntvätten fick vi när vi åkte till New York och lyssnade på en turistguide. USA är det enda landet värt att leva i och det är fantastiskt. Tredje hjärntvätten fick Kersti när hon deltog i den obligatoriska teoretiska körkortsutbildningen. Större delen av tiden ägnades åt diskussioner om rattfylleri och 'roadrage'. Vad ska man gör om en medtrafikant blir rasande för att man kör rakt fram på gatan? Det är en frågeställning som känns lite främmande för en svensk. Rattfylleri är förresten relativt. Deras gräns för att köra onykter är 1 promille. Ställer man till någonting kan det räknas från 0.5 promille. Vi är väldigt försiktiga när vi är ute och kör på fredag och lördagkvällar. Fjärde hjärntvätten fick vi återigen i East Aurora när vi fick se en äkta amerikansk parad. Fisher Price huvudkontor ligger i East Aurora, så det var en leksaksparad. Favoriterna i paraden var pensionärerna som klätt ut sig till clowner och de små drillfilickorna som kastade sina pinnar i luften för att sedan plocka upp dom från gatan. Allting var mycket amerikanskt. Sverige är bäst! |
