Kerstis och Cackes årskrönika 1998

Vad var den viktigaste händelsen för oss 1998?

Var det införskaffandet av diskmaskinen eller vårt bröllop? Vi har funderat fram och tillbaka och kommit fram till att det politiskt korrekta svaret, likväl överensstämmande med sanningen, är bröllopet. Länk till bröllopet.

Diskmaskinen då? Jo, den är också fantastisk. Vi njuter hejdlöst av att kunna diska samtidigt som vi dansar tango, gräver i kolonin eller bara slöar i soffan. Själva installationen kan nog också sättas på nöjeskontot. Cacke roade sig hejdlöst hos Lundströms VVS butik i Lomma, på och under diskbänken. Enligt den fina broschyren för diskmaskinen så skulle man bara sätta in maskinen i det tomma hålet i köket, ansluta vattnet till kranen som fanns under vasken, ansluta avloppet till vattenlåset och sätta i stickproppen till strömmen. Dom som byggde vår lägenhet 1952 hade dock inte läst denna broschyr. Men, efter ett utrivet köksskåp, ett utbytt vattenlås, en utflyttad kökskran, 1.5m vattenrör, ett otal vinklar böjar och kranar och en tjuvkopplad spis så diskar det tyska underverket vår disk inför avundsjuka grannars blickar. Det kommer ta lång tid innan installationstioden blir intjänad, men vi njuter så hejdlöst av denna apparat att den tiden redan är avskriven. Kersti tyckte också att det var fantastiskt roligt var att kunna reta Cacke för översvämningen. Om man stänger av huvudvattenkranen, så är det klokt att stänga kökskranen innan man sätter på vattnet igen -i alla fall om man har monterat bort vattenlåset.

.

På våren så dämpade vi våra husgener genom att köpa en kolonilott med hus och allt. Ett precis lagom snett och vingt hus, rött med vita knutar byggt nångång 1920, eller så. För Kerstis del så var det blommor och jordgubbar som kändes viktigt. För Cackes del så var det hallon och giraffer som var viktigt. Länk till Gullebo.

På dansfronten så ersattes folkdansen till stor del av Tango. Tango är något som länge fascinerat Cacke och vi har ägnat måndagkvällar åt att lära denna konst. Skall väl dock erkänna att det finns ett och annat svåruttalat danssteg kvar att lära. Kan också erkänna att vi fortfarande inte heller har räknat ut hur vår lärare, likt Pinocchio, lyckas vrida sina ben i alla tänkbara (och otänkbara) vinklar.

Semestern, smekmånaden, gick till Norge. Vädret var som sommarens väder var som mest - blött, men eftersom vi fick sol på bröllopet så har vi dock lovat att inte klaga på vädret under 1998. Och eftersom det var smekmånad så var ju vädret faktiskt alldeles utmärkt. När vi inte var på olika hotellrum och drack champagne så ägnade vi tiden åt bla hummerkokning, glaciärvandring, båtåkning, fiske och livräddning a la Baywatch. Det var i Balestrand som vi räddade en amerikansk kvinna i nöd! En dam från New York lånade hotellets roddbåt för att sticka ut och fiska. Problemet var väl att hon inte riktigt hade pejl på hur man ror. Typ vad som är fram/bak eller om man skall ha årorna framför eller bakom sig. När vi sett hur hennes båt drivit längre och längre ut och båten bara gick runt och runt så rodde vi ut och räddade henne. För oss så kändes det tämligen naturligt men vi imponerade klart. Först genom att ta fram regnbyxor ur jackfickorna (silvriga täckjackor är modet i NY) och sedan eftersom Kersti faktiskt kunde ro, och inte bara fungerade som kuttersmycke.

På jobbfronten så har det inte skett några förändringar. Cacke jobbar kvar som elektronikkonstruktör på Axis. Två stycken internetkameror har sett dagens ljus 1998. Kersti matar och förgiftar sina celler i jakten på doktorstiteln. Så småningom ska hon nog komma på vad det är som får de små cellerna att växa. Länk till Kerstis jobbsida.

.

I övrigt har vi firat en lugn jul. Som tradition är har vi tillsammans med grannarna julsmyckat bostadsrättsföreningen. I år har vi dock varit försiktiga med tivoli-inslagen: vi har bara Snowie (vår snögubbe) på balkongen.

Vi vill här också passa på att tacka för alla julkort. Samtidigt vill vi nämna att vi båda heter Alm i efternamn, att Cacke stavas med C, att Kersti inte heter Kerstin och att Lagerbring inte heter Lagerbrink. Gott nytt år!